När kårandan faller på

Det har knappt gått ett dygn sen attacken mot franska satirtidningen Charlie Hebdo genomfördes. Vissa kan då tycka att det är lite “för tidigit” att ha en annan bild om situationen än den rådande kårandans syn på det hela.

Men det skiter vi i. Med all respekt för de döda och deras familjer och den tragedi det faktiskt är så måste vissa saker sägas utan att det för den delen blir ett försvar för vad som hände. Det är väl ändå det minsta man kan kräva av bra journalistik? Särskilt om den kommer från vänsterhåll?

Vissa saker ska man ju ha klart för sig, och det är att Charlie Hebdo sysslade väldigt mycket med rasistiska karikatyrer. De bashade också religioner åt alla håll. Men det måste erkännas att fokus faktiskt låg på islam och muslimer. Men det har kommit till en viss punkt inom journalistkåren att rasism mot muslimer är samma sak som yttrandefrihet.

Vissa har tom börjat citera Voltaire igen (Japp, så illa är det!). Men när Voltaire sa ”krossa den skändliga” pratade han väl om kyrkan och inte kristendomen? Vi är helt för satir (uppenbarligen), men helst när den sparkar uppåt eller mot något man själv är en del av. Men nu är det ju så att muslimer i Frankrike inte har formell makt. Blir historielöst att likställa någon satir i Europa idag med dito på 1700-talet, när det fanns lagar mot kättare, envälde och en kyrka som stödde detsamma. Vill ni försvara satiriker och journalister som verkligen kämpar för yttrandefriheten, så får ni leta efter de som arbetar i Egypten, i Irak, Libanon, Ryssland eller Turkiet och som kritiserar makten. Inte i Frankrike, som bashar muslimer.

Vissa har tom dragit det så långt att de blev upprörda över att tidningen Financial Times (sic!) ledare igår hade med ordet ”Muslim-baiting” i sin beskrivning av vad tidningen höll på med. Och de hade rätt. Av alla tidningar i världen var det alltså en kapitalistisk amerikansk tidning från Wall Street som hade den nyktra synen på det hela och inte en vänstertidning. Och de mest kränkta över det hela verkar vara vänsterjournalisterna? Analysen i inledningen av den artikeln har jag inte ens hört vänsterjournalisterna i Sverige dra. Trots att det inte ens är de det har drabbat. Men den säger ju mer än vad någon annan artikel har påstått hittills och försökt förstå kontexten:

”François Hollande, France’s president, rightly called it “an act of exceptional barbarity . . . against freedom of expression”. But the murder on Wednesday of 12 people at the Paris offices of Charlie Hebdo, a satirical magazine, will not surprise anyone familiar with the rising tensions among France’s 5m or more Muslim citizens and the poisonous legacy of French colonialism in north Africa.”

En kan ju tycka att det ska ställas lite högre krav på journalistik från vänster (Finns den ens? Nåväl, vi kan ju iaf låtsas att den gör), men när kårandan faller på så är de inte heller mer än vilka andra journalister som helst. Där åsikter, tankar, analyser och allt försvinner och mobbmentaliteten slår in. Hur många känner till att en bomb nu exploderat utanför ett kebabställe i anslutning till en moské i Frankrike, en arabisk familj i en bil blivit påhoppad och tre moskéer blivit utsatta för attacker?

Hur långt kan saker kallas för yttrandefrihet innan det blir rasism? När det kommer till muslimer verkar det inte finnas några gränser för “yttrandefriheten”, pratar vi antisemitism kan det räcka med ett odefinierat “dom” i en låttext för att journalisterna ska flyga i taket. Även om båda faktiskt kan vara rasistiska.

Så, vad vill vi ha sagt egentligen? Jo, nämligen att man kan faktiskt tycka att det som hänt är förjävligt för de drabbade, och ingen av de var värd att bli dödad. Men för den delen ska man faktiskt också kunna säga att det tidningen sysslade med faktiskt var rasism och islamofobi för det mesta. Även om de också “bashade andra” då och då.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *