Charlie Hebdo, som inte har fått oss att skratta på ett bra tag, får oss idag att gråta.

Denna text är ursprungligen publicerad på franska, på bloggen Quartiers Libres och har översatts från italienska från Infoaut.  Vi väljer att publicera denna text, liksom Infoaut, för att delge våra kamraters syn på det som hänt i deras land och i deras kontext.

Klockan i vårt sekel närmar sig midnatt. Vi står inför en historisk vändpunkt vad beträffar islamofobi och rasism, i Frankrike och i hela Europa. Den extremt förenklade bild som media presenterar denna dag, den 7:e januari 2015, kommer att lämna avtryck i många sinnen som händelsen då “muslimerna attackerade en ‘vänstertidning’.” Detta kommer att destabilisera samt vända upp och ner på de politiska positionerna. Rädslan, vreden, oron, oförståelsen och moralpaniken kommer hos några lämna utrymme för Hatet.

Om vi ser till kommandotruppens val av denna tidning utan att se till den som en militär möjlighet, är attacken helt i linje med Tak-Taks logik och politiska vision: snabba på radikaliseringen av viktiga delar av befolkningen. Charlie Hebdo åtnjuter fortfarande ett viktigt symboliskt värde bland vänstern: tidningen är fortfarande ansedd som antirasistisk och som yttrandefriheten förkroppsligad. Varken Minute eller le Figaro valdes till måltavla. Dessa Tak-Tak vet att ifall vänsterns antirasistiska damm brister så kommer hela Europa att falla ner i ett symboliskt och fysiskt rasistiskt våld. Ett våld där där muslimerna blir de första offren. I ett sådant scenario hoppas Tak-tak, som anser sig vara Islams försvarare, att de då våldsamt förtryckta muslimska befolkningarna kommer att söka skydd hos dem. Ungefär som sionisterna som alltid är beredda att utnyttja vågorna av antisemitism för att rättfärdiga staten Israel som tillflyktsort för förtryckta judiska befolkningar, har Tak-tak behov av att Islam har en förtryckt position för att kunna vinna de troendes hjärtan.

Låt oss avstå från hyckleri, Charlie Hebdo är ingen politisk kamrat. Tidningen har sedan år tillbaka funnit sig till rätta i den dominerande tankevärlden och deltar i utvecklandet av en vänsterislamofobi. Men ingen ska glädjas åt avrättningen av tidningens journalister. Ingenting kan rättfärdiga denna handling i dagens franska kontext. Men attacken får heller inte tysta kritiken mot Charlie Hebdo eller pressen i allmänhet vad beträffar den humoristiska islamofobin redaktioner har som linje.

Att idag föra in kriget i Charlie Hebdos redaktion är som att spränga en bomb på Bolognas tågstation. Det är en terrorhandling ämnad att förvirra.

Ur denna handling kommer konspirationsteorier och islamofobi att frodas. Attacken mot Charlie Hebdo öppnar upp för att miljoner människor som bekänner sig till islam i Frankrike och Europa tas som gisslan.

De sedvanliga vinnarna på attacken är reaktionärer från alla håll -med islamofoberna i täten. Mittemot dessa står tak-tak och gnuggar händerna då de vill att det heterogena muslimska samhället stänger in sig i sig självt. Attacken fungerar som ett lås där vi är fast i dilemmat mellan takfirpesten och den nyliberala koleran.

De många känsliga människor som befolkar våra förorter kommer mötas av en order om att välja mellan att ta värvning för den nationella Saken eller bli marginaliserade och kriminaliserade.

Vi är rädda för att alla förutsättningar som tillåtit denna katastrof är här. Socialistpartiet har under åratal skjutit varje vänsteropposition i sank, särskilt de som försökt bygga upp en sådan i förorten. Detta har bidragit till att lämna fältet öppet för nihilismen.

Vad som kännertecknar aktioner som denna, utöver dess reaktionära karaktär, är den ekonomiska och sociala återvändsgränd dit Europa söker sig vid varje ekonomiska kris. Nihilismen i en del av oss blomstrar i misären som de Europeiska kapitalistiska regeringarna sår.

Det som hände den 7:e januari är en möjlighet som tik-tak:arna ger till dem som förtrycker oss. En möjlighet att avskilja sig från varje band av solidaritet och förstöra ett ödesbestämt samhälle mellan troende och icke-troende. Det är möjligheten att på förhand kunna dömma vem som helst grundat på hens tro eller utseende.

Som en våg sköljer sekteristiska analyser över oss och fungerar som de värsta reaktionärernas propaganda, i ropen på republikens lagar, på nationell enighet, på sekulärism, på yttrandefrihet, eller på den parlamentariska demokratin som bastionen mot den interna fiendens barbari. I denna kontext riskerar den evigt återkommande refrängen om “den skuldtyngda dumsnälla vänsterns” acceptans av invandringen och muslimerna att få många förnuftiga personer att träda in på fältet som utgörs av hatet mot den andre.

Frankrikes befolkning, som befinner sig i en ekonomisk kris, är fångad i ett dilemma mellan den nyliberala koleran -som bara erbjuder en individuell lösning- och den reaktionära pesten -som låter kulturella eller biologiska ursprung tävla sinsemellan. I denna mörka tid måste vi måste vi stoppa klockan och låta oss inspireras av det som händer på annat håll i världen, som i Kurdistan där man är klämd mellan västerländsk imperialism och reaktionärerna i Daesh. Här liksom där, har vi möjligheterna att skapa förutsättningarna för vår befrielse.

One thought on “Charlie Hebdo, som inte har fått oss att skratta på ett bra tag, får oss idag att gråta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *