Bokrecension: Revolution

Russel Brand är någon sorts kändis. Jag kan inte säga att jag sett någon av filmerna han varit med i, eller tagit del av något annat han har skapat. Skillnaden från vem som helst annars är att han blivit känd för att prata om revolution i TV.

Efter detta så har också boken Revolution kommit, och den har vi läst. Något måste ju vara intressant när EDL försöker kuppa en bokcirkel om boken. Kanske är det manifestet för 2000-talet?

Brand är väldigt tydlig när det gäller klassamhället och kapitalism, och lyckas med den viktiga uppgiften att göra en upprörd på nytt över de globala orättvisorna. En återkommande metafor är en juvelsmyckad buss med de 85 personer som äger mer än vad de fattigaste hälften av jordens befolkning gör. Eller detta:

/…/ dom sex arvingarna till Walmartförmögenheten äger mer än den fattigaste tredjedelen amerikaner. Dom är sex stycken! Dom är till och med för få för att vara ett fotbollslag, så hur ska dom kunna stoppa en revolution när vi agerar utifrån den här orättvisan? Enda chansen är att hela systemet är riggat för att manövrera rikedomar till en liten elitgrupp, och sen se till att rikedomarna stannar där.

Han intervjuar också folk i boken med idéer på hur vi ska kunna förändra, där Matt Stollers idé om att försöka göra sig av med privata säkerhetsföretag. Utan möjligheten att köpa privat säkerhet skulle inte orättvisorna klara sig en dag. En fjärdedel av amerikanerna är idag anställda för att övervaka eller vakta.

Förutom detta är Brand också religiös. Inget fel i detta, det kan verkligen vara hjärtat i en hjärtlös värld, och han argumenterar övertygande om att alla är religiösa i någon form: big bang-teorien kallar han ”ge oss ett enda mirakel så ska vi försöka förklara resten”.

Men om ni bara tittar på hur han ser ut, så förstår ni att det inte stannar där. Det är lite väl mycket meditation och andlighet. När Brand skriver om ett experiment i Transcendental Meditation, där mediterande människor lyckades få ner våldsbrottsligheten i Washington, så går det ju att bläddra vidare lite generat. Men sen nämns det igen. Och igen.

Det hedrar dock Russell att han tycker yogic flying är töntligt.

Sammanfattningsvis så är boken korrekt när det gäller det viktigaste, men full med andra mindre bra saker. Låt den bli en påminnelse om det tålamod som kommer att krävas för att ha med en massa hippies i revolutionen.

Betyg: Tre decimeter hår av fem möjliga

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *