Det är hett att vara statens fiende nummer ett

Förbundet Allt åt Alla listas numera som vänsterextremister hos utredaren med världens otympligaste URL. Mona Sahlin är alltså regeringens ”nationella samordnare mot extremism”. Samordnaren FÖR extremism har dock ännu inte uttalat sig i fallet.

Vad skiljer då oss från Mona Sahlin? Det är inte bara våra mål utan även formen för hur vi organiserar oss. Vi är inte ett lite tuffare socialistiskt parti än SAP, vi är en del av en utomparlamentarisk rörelse som ämnar bli ett hot mot kapitalismen.

Vårt sätt att organisera oss är i sig en kritik mot den demokrati som Mona Sahlin säger sig både representera och försvara. Det som Gilles Dauvé i texten Ett bidrag till kritiken av den politiska autonomin beskriver som ”the supremacy of means over the end, and the dissolution of potentialities in forms.”

I det politiska projektet vill inte Mona Sahlin inkludera Allt åt Alla. Det finns flera sätt att reagera på när en blir utsedd till statens fiende. Vi tror att det snarare det ska ses som ett gott betyg än som ett hot.

Allt åt Alla Stockholm visar i en ETC-intervju och debattartikeln ”Farligt, Mona Sahlin” att gruppen inte tycker om tilltaget. Gruppen är i själva verket snäll, demokratisk, och ska inte nämnas i samma andetag som IS och SMR. Debattartikeln avslutas med en utsträckt hand till Mona Sahlin om demokratisk dialog.

Den dialogen är varken möjlig eller önskvärd.

Inte möjlig därför att Mona Sahlin & Co egentligen inte bryr sig särskilt mycket om vad som är våldsamt eller våldsbejakande. För att själva grunden för hur vi organiserar oss tillsammans är nog för att vi inte skall rymmas i Mona Sahlins begreppsapparat. Och inte heller önskvärd eftersom att en sak vi verkligen behöver är en kaxig utomparlamentarisk vänster som är oppositionell på riktigt.

Känslan vi får nu är att det är viktigt att accepteras inom snällvänstern och socialdemokratin, att visa att revolutionära grupper ryms inom den liberala demokratin. Men där finns det tyvärr ingenting att hämta, utan legitimitet och kamp måste byggas ute bland folk. Grunden för vårt existensberättigande byggs inte på acceptans utifrån utan vår förmåga till handling, många tillsammans.

Och det lär ju inte vara i vägen att bemöta statlig repression med den humor Allt åt Alla är så kända för istället för att leka kränkta i media.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *