Internfeminism 101 eller Bakläxa För Schyssta Feministkillar

Det jag ska skriva nu har skrivits och sagts förr. Jättemånga gånger förr. Välformulerat och väldistribuerat. Men det verkar behöva sägas igen, och eftersom det inte finns något jag gillar mer än att lägga min tid på att lära snubbar basic jävla internfeminism (ja, jag är sarkastisk) så tänkte jag skriva en liten guide.

Den här texten riktar sig till snubbar som kallar sig feminister och som organiserar sig i grupper som utger sig för att vara feministiska. Vad feminism är och vilka olika typer av feminism som finns tänker jag inte förklara, för den teoretiska biten brukar inte vara ett problem för er; det är när det kommer till att vara en feminist i praktiken som det blir svårt.

1. Lita alltid på en kvinnas berättelse av patriarkalt förtryck.

Ofta finns det minst två berättelser av ett händelseförlopp, och ibland är de motsägelsefulla. Kanske känner du ett hetropar som har gjort slut, och plötsligt kommer två väldigt olika utsagor om hur deras förhållande egentligen såg ut. Hon berättar historier om psykisk och/eller fysisk misshandel, medan han berättar om hur känslomässigt instabil hon är och hur arg och hämndlysten hon är efter att de gjort slut. “Hmm”, tänker du, “vem ska jag egentligen tro på nu?”. Svaret är: henne. Alltid. “Men han är ju en av mina bästa kompisar, och en sån himla schysst kille”, tänker du. Nej. Bara nej.

Erfarenheten är denna: oavsett hur duktiga och aktiva ni än är i er feministiska gärning, så verkar ni glömma allt det när det rör en killkompis. Ni har så svårt att förstå att en god kamrat kan bete sig som ett sexistiskt svin. Men vet du vad? Det kan han.

En man som ifrågasätter en kvinnas upplevelser av psykisk/fysisk misshandel, sexism eller annat mansgrisigt beteende, misstänkliggör hennes motiv eller förminskar hennes bedömningsförmåga och rätt till sina egna känslor, är inte en bra feminist.

2. En kvinnas upplevelser av patriarkalt förtryck är inte hennes eget problem.

Varje god feminist som kan sina historiska paroller är bekanta med uttrycket “Det privata är politiskt”. Men vad innebär det i praktiken, utöver att vara för sexuell frigörelse och individualiserad föräldraförsäkring? I frågan om god internfeminism handlar det om att inte skjuta ifrån sig jobbiga berättelser om psykisk/fysisk misshandel, sexuella trakasserier osv, och säga att det är en “konflikt” som bara rör de inblandade individerna. Skillnaden från punkt 1 är att i det här fallet kan en erkänna det patriarkala förtrycket i fråga, men lägga ansvaret för att “reda ut det” på de inblandade parterna, vilket i förlängningen alltid innebär kvinnan (eftersom män aldrig tar ansvar för sina egna handlingar).

Upplever du det som lite jobbigt när en kvinna i er umgängeskrets/organisation berättar om att en man i samma umgängeskrets/organisation t.ex. utsatt henne för sexuella trakasserier? Tycker du att hon borde ta det direkt med mannen i fråga istället? Grattis: du är inte bara en dålig feminist utan dessutom jävligt osolidarisk. Skärp dig.

3. En kvinnas behov av trygga rum är viktigare än en grisig snubbes rätt att få vara med på allt (och ditt behov av att slippa jobbiga konfrontationer).

Okej, du köper att en man har betett sig illa mot en kvinna i er umgängeskrets/organisation. Men han är ju ändå en så himla bra aktivist/twittrare/stämningshöjare, och dessutom så är han ju egentligen en riktigt Schysst Kille. Han är ju faktiskt feminist också. För det mesta. Dessutom så är det så himla jobbigt att konfrontera sina killkompisar om grisiga saker de gjort. Klart de ska få vara med.

NEJ!!! Det här är det största felet ni gör. Vet ni hur många kvinnor som undviker olika arrangemang för att män som behandlat dem illa är där? Det är OACCEPTABELT. Om en man har betett sig så illa mot en kvinna att hon inte ens vill vistas i samma rum som honom så ska han skickas till FUCKING SOCIALA GULAG. Han ska bort, och hållas borta. Hur jävla svårt ska det vara?

Och det här handlar inte om hysteriska kvinnor och deras hämndbegär (även om det hade varit kul med någon jävla rättvisa någon jävla gång). Det handlar om att kvinnor ska kunna känna sig trygga i de umgängeskretsar/organisationer de rör sig i. Kan ni inte garantera det är er feminism inte värd ett skit.

Det var allt. Om ni inte vill att alla kvinnor ska organisera sig uteslutande separatistiskt för att ni är så jävla sämst, så bör ni lära er det här nu. Helst igår.

 

2 thoughts on “Internfeminism 101 eller Bakläxa För Schyssta Feministkillar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *