Bokrecension: Lärdomar av FNL-rörelsen

Skaffa boken: Västra Götaland Stockholms stad Bokbörsen Vi köpte den via Enhetsgruppens antikvariat – extremt välsorterat och trevligt!

”Vietnam var nära” är en gedigen genomgång av FNL-rörelsen. För många yngre aktivister kanske intrycket mest kan vara att det var rätt präktiga aktivister, som ofta nuförtiden läxar upp en om att det var bättre förr. Men vissa saker var faktiskt bättre förr, vi tänkte lista tre stycken saker:

Ett: Självförtroende och egen kapacitet

FNL-rörelsen (DFFG) är säkert mest känd för att stå utanför Systemet med bössor och sälja Vietnambulletinen. Men det är också detta som är mest inspirerande. Basarbetet, aktiviteterna som skedde varje vecka, sågs som viktigare än enskilda händelser som demonstrationer. Det byggde också upp ett självförtroende. Ett exempel som visar på hur detta användes:

Folk åkte på spö under en demonstration 20 december 1967.  Alla lokalgrupper gick ut ”för att intervjua folk om deras syn på demonstrationen och förklara våra åsikter. Vi var försedda med sandwichplakat och flygblad som handlade om polisbrutaliteten, regeringens behandling av Vietnamdemonstrationerna och vår rätt att demonstrera mot USA-imperialismen. Vi hade också med oss listor för Bötesfonden”.

De som aktivt sökte kontakt med folk gick det bra för, men de som bara stod passivt mötte aggressiva reaktioner. Det handlar om hur man ser till att få över folk på sin sida – en i taget. Kontakterna på stan blev viktigare än vad som stod i media, och egen media genom tidningen satsades det stort på.

Idag är det inte lika vanligt med detta arbete. Man skulle kunna tänka sig basarbete på internet också, med tålmodiga samtal för att övertyga skeptiska eller osäkra. Men den sortens arbete bjuder knappast sociala medier in till.

Att kunna göra allt själva var också viktigt, och inga bidrag togs emot och egna tryckmaskiner köptes in. Den digitala motsvarigheten är egna hemsidor, forum och servrar snarare än att förlita sig på olika företags plattformar (och deras algoritmer för vem som får se vilka inlägg).

Två: Militanta aktioner på ett strategiskt sätt

En sak jag inte visste om, är att det skedde ganska omfattande aktioner mot till exempel Saigonjuntans stockholmskontor. Rutor krossades och färg kastades in. Detta var planerat av FNL-grupperna, men ”Vänner till Vietnams folk” tog på sig ansvaret. Sedan dess har väl otaliga fönster krossats, men att en bredare rörelse skulle förhålla sig så smart till olika taktiker känns främmande. Nu känns det mer uppdelat mellan separata militanta aktionsgrupper och öppna grupper som tar avstånd från ditten eller datten.

Tre: Kritik och självkritik

Detta kanske låter lite väl 70-talsvänster för att kunna användas. Vilket är synd. Att ha öppna frågor om vad som gjorts bra eller dåligt, managementkonsulten säger ”feedback”, är bra för en organisation. Alternativet är skitsnack och subtweetande, som riskerar att sprida sig utanför organisationen i onödan. Även förvånande och intressant att Arbetsgruppen (FNL-gruppen i Stockholm) länge tillämpade ”enighet genom diskussion” – alltså konsensusbeslutsfattande. Också en sak som låg bortom mina fördomar.

Torr inspirationskälla

Sammanfattningsvis så finns det jättemycket att hämta när det gäller arbetssätt för politiska rörelser. Och det är en väldigt intressant historia. Men en fördom blev kvar – det är lite torrt och humorfritt. Det roligaste i boken är att några aktivister skaffat sig erfarenhet från att storma poliskedjor genom att ta sig in på Rolling Stones hotell 1965.

Det finns tydligen många som recenserat boken, när den kom 2007. Men då handlar det mindre och metoder och taktik och mer om KFML:s inflytande och sånt som inte känns jätteintressant. Men för den som vill läsa mer inbjudes härmed till recensionsbonanza.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *